Kan du berätta lite om boken, Tystnaden bryts?
─ Boken är en skildring av dels min historia och livsresa, men också och kanske främst den psykoterapeutiska processen. Den resa som sker mellan klient och terapeut, där Monika och jag representerar varsin del. Det är en berättelse som beskriver vad psykoterapi är och hur det kan gå till. En berättelse som beskriver hur var och en, i sin respektive roll, påverkas. Och vilka verktyg, i detta fall dansen, man kan använda sig av. Det är även min berättelse om mitt sökande efter de svar som jag under så många år saknade för att kunna få ihop mig själv, min identitet och mitt liv.

Hur är det att skriva en bok tillsammans med någon annan? Finns det några fördelar och nackdelar med att skriva en bok ihop?
─ Att skriva denna bok tillsammans har varit en spännande resa även det. Jag tycker att det har gått förvånansvärt lätt, vilket i sig kan bero på att vi på ett sätt känner varandra väl. I skrivandet har vi fortfarande våra roller, där Monika har behövt skriva i en mer berättande och hållande form. Jag har sedan kunnat förhålla mig till denna struktur och skriva mer fritt. Vi har även gett varandra stort utrymme i skrivandet, i varsin berättelse som vi sedan synkat och mötts i. Jag tror att det kräver att man kan lyssna på varandra och kompromissa om formen i det man vill berätta.

─ Fördelen tycker jag är att man får någon annans perspektiv hela tiden på det man skriver och berättar, vilket utvecklar de egna orden och skrivandet. Nackdelen är nog att man hela tiden är beroende av den andre för att kunna ta nästa steg. Men jag upplever inte att det har varit ett hinder eller någon speciell nackdel i det vi skrivit tillsammans.

Du skriver under pseudonym, varför har du valt att göra det?
─ Delvis på grund av de konfidentiella regler som gäller inom psykoterapi. Samt för att skydda min närmsta familj, då det är jag själv som har valt att gå ut och berätta och realisera familjens hemlighet.

Varför valde du att gå kursen Att skriva terapeutiskt på Skrivarakademin?
─ För att vi planerat att i framtiden skriva en bok om vår resa och jag utifrån alla mina texter jag fått ihop under terapin, ville "träna mig i" att uttrycka det på ett läsvärt sätt. Hur skulle någon annan kunna ta del av mina texter och tycka att dessa var intressanta. En vän till mig hade tidigare gått en skrivarkurs och kunde varmt rekommendera det. Därför valde jag att testa det, med förhoppning om att kunna få mer struktur på mitt skrivande, som annars endast varit i dagboksform och för privat.