Vi använder cookies på webbplatsen för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Mer info.

Stäng
Sök Meny
Du är här:
Intervju med Rebecca Afzelius

Att fungera i en grupp är otroligt viktigt

Efter bara en termin på Maskörskolan blev Rebecca Afzelius antagen som maskörelev på Stadsteatern. Förutom rena baskunskaper och teknik hann hon lära sig att omvända rädslan att göra fel till energi. Nu finns inga begränsningar.

Efter teaterprogrammet på Södra Latin var Rebecca helt inställd på att bli skådespelare. Men efter att ha provat på teater och sång var hon inte lika säker på att hon ville stå på en scen. Däremot ville hon gärna vara en del av det. Med föräldrar som var och är i branschen har hon i princip vuxit upp på teatrar. Det är där hon känner sig som hemma. Hon har alltid haft teaterjobb och gjort allt från att koka kaffe till att riva biljetter, springa ärenden, sufflera, rigga ljus, köra tekniken, vara kostymtekniker till att sminka. Och just masköryrket var ett lockande alternativ.

– Vem vill inte ha ett jobb där alla leker? Vi sminkar oss och klär ut oss och leker, det är ju helt underbart. Samtidigt som det finns ett stort allvar där också, vi berättar historier, vi vill beröra och få folk att tänka och känna. Att vara del av en grupp där alla bidrar med sin del och att sedan få se resultatet, det är fantastiskt, säger Rebecca med eftertryck.

En av Stadsteaterns maskörer hade gått Maskörskolans utbildning och det var hon som rekommenderade Rebecca att gå den.

Vad lärde du dig på Maskörskolan?

– Framförallt lärde jag mig att våga - och att omvända rädslan att göra fel till energi. Nu vet jag att det bara är att ta penseln och köra på. Första penseldraget är läskigast, sedan brukar det flyta på och sedan vill jag inte sluta. Jag tror att det är så skådespelare känner: första repliken är värst, men sedan är de igång. Självklart har jag också lärt mig baskunskaper och teknik som gör att jag känner att jag har en grund att stå på. Och med tekniken så kan fantasin flöda mer fritt.

Vad tyckte du om lärarna?

– Underbara. Engagerade, inspirerande och kunniga. Vi hade roligt tillsammans och jag kände att även vi elever kunde inspirera dem tillbaka. De ville verkligen lära oss och utmana oss. Jag har känt ett stort förtroende för och trygghet med dem. Det finns en vänskap där, inte bara det vanliga förhållandet mellan lärare och elev.

Hur var stämningen i gruppen?

– Vi hade en fin klass, alla är väldigt duktiga och det märks att alla vill vara där och vill lära sig. Vi hjälpte och sporrade varandra och det fanns inte ett spår av konkurrens, vilket jag var lite orolig för när jag började. När jag berättade att jag skulle till Stadsteatern så blev de väldigt glada för min skull och det fälldes tårar när jag slutade. Jag saknar dem...

Efter en termin på Maskörskolan blev Rebecca antagen som maskörelev på Stadsteatern. Under två och ett halvt år får hon och en annan elev vara med och assistera maskörerna.

– De tar bara in två elever i taget, så jag är såklart överlycklig att de valde mig.

Har du användning av dina kunskaper på Stadsteatern?

– Ja, absolut, nu vet jag vad de pratar om när ord som trässar, fnula, mastix, tamburera och fästpunkter kommer upp. Det är också skönt att ha fått öva på mina klasskamrater innan jag sätter penseln i Ann Petréns ansikte, haha!

– För mig var det bästa med utbildningen att sakta ner mitt tempo. Jag har ju gått lite bakvägen kan man säga. Jag har jobbat en del på teatrar, bland annat som maskassistent. Ofta har jag kastats in innan premiär och då ska allt ske i ett högt tempo. Masken ska läggas på tio minuter per skådespelare, det ska på med peruker och limmas mustascher och allt är väldigt stressigt. Så när jag kom till Maskörskolan hade jag det tempot inbyggt och gjorde uppgifterna på fem minuter, även om vi hade 30 minuter på oss. Jag försökte tänka på att jag är i en skola, att jag ska lära mig, jag kan ta min tid, ingen ska upp på en scen och jag kan göra "fel" utan att det är en katastrof. Sedan har jag också upptäckt att jag ÄLSKAR frisering, något jag aldrig hade provat på förut. En annan sak jag verkligen tycker är intressant är karaktärsanalyser, att hitta typer och ställa frågorna Vad äter personen till frukost? Vad jobbar personens föräldrar med? Vilken samhällsklass tillhör personen? Sådant tycker jag är jättespännande.

Är det något moment som är svårt?

– Det svåraste för mig är tambureringen. Det kräver tålamod och noggrannhet och det kanske inte är mina två toppegenskaper direkt, men jag tror däremot att det är otrolig meditativt när det väl lossnar... one day...

Vad gör du på Stadsteatern just nu?

– Just nu jobbar jag med en produktion som heter "Vi som är hundra" och assisterar. Det är jättekul och jag lär mig så otroligt mycket av att vara på plats. Halva yrket är ju den sociala biten, som maskör jobbar man väldigt nära skådespelarna men också nära regissörer, scenografer, producenter och kostymörer. Att fungera i en grupp är otroligt viktigt, speciellt när det gäller esteter med många olika viljor och idéer. Maskören är ju ofta den sista personen en skådespelare träffar innan de ska in på scen och därför är det oerhört viktigt att de känner sig trygga och att maskören är lyhörd.

Vilka är dina framtidsplaner?

– Min plan är att bli anställd på Stadsteatern när min utbildning är klar - det räknar jag kallt med! Det skulle vara kul att prova på film. Jag har varit på en del filminspelningar, men inte när jag jobbade med mask. Men jag har andra planer också. Jag gillar att skriva och har tankar på en bok, eller ett manus... Varför begränsa sig?

– När jag är ledig hänger jag mest med min treåriga dotter Carmen, som är lyckan i livet. Vi dansar mycket framför datorn till Shakira och Justin Bieber. Jag ska lära henne allt jag kan!

Galleri

Toggle module

Följ oss på Facebook

Toggle module
Facebook

Maskörskolan

Samarbetspartners

Toggle module
Logo Ben Nye
Toggle module
Mapont_logo