På vilket sätt är kulturen i Etiopien annorlunda?

Här i Addis Abeba är det skitigt i stort sett överallt och människor bor i hus av lera, bajs och gräs. Vägarna är många gånger gjorda av sten. Det luktar urin och sopor i alla dalgångar och i rännstenen. Ständigt kommer det fram barn som tigger pengar eller pennor. På grund av den stora fattigdomen dör många människor av enkla sjukdomar och brist på mat. Jag bor på den svenska missionen vilket gör att jag träffar många svenskar att dela upplevelser och utmaningar med. Missionen har blivit en fristad när världen utanför blir alltför svårhanterlig. Den största svårigheten med kulturen är att jag, på grund av min hudfärg, blir tilltalad på gatan av i stort sett alla människor. Jag är alltid tittad på, alltid en främling. Men utöver det upplever jag mest kärlek, intresse och förståelse från mina arbetskamrater och människor jag dagligen möter. Värdefulla relationer har utvecklats med de jag köper frukt och bröd av. Tillsammans med organisationen jag jobbar för får jag vara med och dela deras visioner och drömmar. Syftet med organisationens arbete är att se de 60 000 människor som lever på gatan i Addis Abeba och göra något åt deras situation. Jag är imponerad över hur många de lyckas lyfta till ett självständigt liv!

Hur ser din arbetsdag ut?

En vanlig dag här börjar med en promenad till fots genom Addis Abebas fattigaste område till organisationens skola. På skolan går ungefär 200 barn, där får de undervisning, stöd, hälsovård och mat. Barnen går även i statlig skola som är finansierad genom fadderprogram där majoriteten av sponsorerna kommer från Skandinavien. Förutom att familjerna saknar pengar till skoluniformer och skolmaterial, vilket utesluter skolgång för många, saknar de ofta vatten och mat. Utöver att ge barnen kärlek och undervisning är faktiskt utdelningen av mat ett av skolans huvudsyften.

Vad är det viktigaste för dig med volontärarbetet?

Det jag gör här är som tidigare nämnt volontärarbete, men det blir inte så mycket gripbart arbete. Det är svårt att göra skillnad på en så kort tid som fem månader. Snarare vill jag påstå att det är barnen, gatukillarna och organisationen som ger mig massor och förändrar mig mycket. De är alla en stor inspirationskälla och hela äventyret här i Etiopien har visat mig nya delar av livet. Någonstans innerst inne hoppas jag ändå att jag betyder något för dem på samma sätt som de betyder oerhört mycket för mig.

Vad har du tagit med från Internationella Gymnasiet?

Att vi var en del av skolan och skolan en del av oss. Att lärarna gav av sig själva för att vi skulle utvecklas och att vi verkligen utvecklades! Inte bara för att vi blev äldre, utan för att eleverna i klassen och lärarna kom nära inpå livets alla delar. Bland det bästa är också att skolan har en så hög standard. Nu kan jag se att metoder, kunskaper och värden vi fick lära oss har präglat mig på djupet och att jag är i behov av dem i alla fortsatta studiesituationer. En bra utbildning där jag har goda förutsättningar för mitt liv efter gymnasiet som inkluderar flera aspekter av livet än rena kunskaper, det är vad Internationella Gymnasiets gav mig.