Många klagar på radiospråket - Arkiv - Umeå Senioruniversitet

Vi använder cookies på webbplatsen för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Mer info.

Stäng
Sök Meny
Du är här:
Språkvetaren Susanne Haugen, doktor i Nordiska språk, reflekterade över radio- och TV-språket. Foto Jan Johansson

Många klagar på radiospråket

”Hur pratar man i etermedier ejänkligen”? Så löd rubriken för vårterminens sista månadsföreläsning på Umeå Senioruniversitet (UMSE). Ett 70-tal personer (fullsatt!) hade samlats i Folkuniversitetets aula för att lyssna till språkvetaren Susanne Haugens reflektioner kring klagomål på språket i radio och TV, förr och nu. Susanne Haugen är doktor i Nordiska språk på Umeå universitet.

Den första delen av föreläsningen hade Susanne Haugen hämtat från sin B-uppsats från 1993. Den byggde på 69 lyssnarbrev från 1980-1981, till radions dåvarande språkvårdare Åke Jonsson, med 121 klagomål på språket. Åke var Susannes handledare för B-uppsatsen. Det var i samband med att Åke arbetade på sin egen doktorsavhandling om radiolegenden Sven Jerring, som han 1980 fick jobbet som Sveriges radios förste språkvårdare – ett jobb som han hade fram till 1991.

Innan dess hade Holmsundssonen Åke Jonsson själv jobbat på Sveriges Radio i Stockholm – först som hallåa, sedan som sportreporter. När han skulle söka jobb som hallåa 1963, samtidigt som han pluggade franska på Stockholms universitet, fick han genomgå ett så kallat hallåprov för radiolegendaren Peter Granberg, han med Melodikrysset. Peter Granberg tyckte att Åke talade med för mycket dialekt, men kunde prova vidare. Bland annat skulle han träna på ö-ljud. I dag behöver ingen träna ö-ljud på Sveriges radio då nästan samtliga tagit bort ö och ä ur alfabetet. Drömmar har blivit ”drummar”. Hur är det, har blivit ”hur ere”.

Klagomålen i de 69 lyssnarbreven delades in i tre kategorier – uttal med 53 klagomål, lexikon med 51 och grammatik med 16. I uttal ingick exempelvis förvrängning av ljud som zhinghals, sjilometer, könhetsfläckar och stjärnkraft. Det kunde också vara dialektala uttryck som bucker, lugndetektor, bunder och lekarlag. Eller modeord som liksom, va och definitivt. Svordomar, uttryck och användning av utländska ord var annat som radiolyssnarna retade sig på.

Den andra delen av föreläsningen beskrev klagomål som inkom när Susanne satt med som språkexpert under fyra kvällar i SVT:s program ”Gokväll” från Umeå. Under fyra veckor kom det in 200 till 300 brev om uttal, grammatik och lexikon. Språkintresset är stort bland SVT:s tittare. Numera handlar klagomålen på uttal mer om bräkande ljud i samtalet och pauseringsljud, eller –ord som typ, liksom och alltså med flera.

– Varför har så många lagt sig till med bräkande ljud mellan meningarna som eeehhhh, uuuuhhh och ääääähhhh. Och många använder liksom flera gånger i en mening. Gör det ordet någon nytta? undrade en tittare.

– Det nya fenomenet med att man strukit ordet ”att” framför ett verb. ”Kommer de hinna?” Varför? frågar en annan.

Grammatiska klagomål handlar oftast om traditionella saker som rör ”skolgrammatik” medan lexikonfrågor i högre grad handlar om förstärkningsord och engelskans inflytande. Vi sänder live, i stället för vi sänder direkt. Förstärkningsord som hemskt gott, förskräckligt gott med flera. Synpunkter om svordomar förekommer numera inte alls.

– Jag tycker naturligtvis inte att det är fel eller konstigt att språket utvecklas och förändras. Det är helt naturligt. Men eftersom alla medier har språket som sitt främsta arbetsredskap för att nå ut med sitt budskap, tror jag att det kunde vara en fördel för dem att arbeta aktivt med språket. Målet är ju att kommunikationen ska fungera, menar Susanne Haugen.

Arkiv

Toggle module

Bli medlem

Toggle module

Medlemsavgiften är 200 kr (fr.o.m 2016) vilket gäller för ett kalenderår och betalas in på
Plusgiro 30 68 01 - 2
Glöm inte att ange namn, adress, telefon och ev. e-postadress.

För medlemsfrågor, kontakta Carin Bergman, tel 070-3536520 eller e-post carin.be@telia.com

Umeå Senioruniversitet

Nygatan 43
903 30 Umeå

info@umse.nu