Vi använder cookies på webbplatsen för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Mer info.

Stäng
Sök Meny
Du är här:
Hälsningar från Indien 2018

Hälsningar från Indien 2018

Framme i Mumbai!

Indien onsdag 2018-09-05

Hej!

Nu har vi landat i ett varmt och fuktigt Mumbai. Efter en lång resa med lite sömn har eleverna nu vila på rummen innan vi ska gå ut och se på solnedgången.

Allt har gått bra och vi är 27 förväntansfulla resenärer som ser fram emot att upptäcka Indien tillsammans!

Mvh
Karin

Andra dagen i Indien torsdag 2018-09-06

Namaste
Resan började när vi träffades på Arlanda, det blev en del känslor när vi alla var tvungna att säga hejdå till familjerna :(
Sedan fick vi uppleva vår första långa väntan under resan när vi checkade in, detta blir det mycket mer av senare. Sedan gick vi igenom säkerhetskontrollen och det flöt på ganska bra. Efter att ha gått till gaten för att bestämma samlingsplats fick vi ca 45 minuter fritid innan boarding. Första flygresan gick till Köpenhamn, flyget blev försenat eftersom vi var tvungna att vänta på en man som tydligen var extremt viktig efter vi inte fick lämna honom, piloten sa till och med i högtalaren att han tyckte det var löjligt. På grund av förseningen blev det lite smått stressigt på Köpenhamns flygplats, men vi hann :)
Nästa flygplan skulle ta oss till Delhi, resan tog 7,5 timmar. Flygplanet var väldigt stort och lyxigt. Det fanns skärmar på varje säte, man kunde titta på film, lyssna på musik, se flygrutten och kartor, men roligast av allt var spelen. Vi fick både middag och frukost på planet, de flesta av oss fick iallafall några timmars sömn (inte stackars Karin). Framme på Delhi flygplats gick vi igenom en lång process vid Visum- och passkontrollen, vi alla var ganska rädda och trötta. Sedan direkt till nästa flyg mot Mumbai. Den flygresan var ungefär 2 timmar och även där sov de flesta, till och med över lunchen. Framme på Mumbai flygplats mötte vi upp Helena som fick resa själv (skööönt för henne). Sedan tog vi en tveksam bussresa till vandrarhemmet YWCA. Bussen var trång, varm och jobbig. Det fanns knappt plats för väskorna eller faktiskt Olga som satt på golvet. Efter en skakig resa med långa köer så var vi framme på YWCA (YMCA som vi brukar råka säga). Även incheckningen på vandrarhemmet tog en evighet men det va r iskall AC i lobbyn så det var okej. Efter lite vila på rummen samlades vi i lobbyn och gick ut för lite exploring i staden, vi gick till en supermarket och fick gå runt och handla. Sedan gick vi till Marine drive och kollade på solnedgången samt sjöng för Klara och Valdemar <3. För att avsluta dagen åt vi middag (19:30) på vandrarhemmet och sen var det läggdags.

Vi hörs snart igen
Mvh Julia, Frida och resten av gänget<3

 

 


Indien 
2018-09-07: 

Hej alla!

Tredje dagen i Indien, Mumbai. Imorgon far vi vidare till Trichy där vi kommer tillbringa de mesta dagarna av resan innan lasset går vidare till Varkala.

Vi bor i den brittiska delen av Mumbai, spåren av kolonialtiden syns överallt i staden. Röda dubbeldäckare och stora byggnader med klassiska drag.
Idag har vi besökt en liten marknad där det såldes smycken, klockor och väskor. Även "gateway to india" som är en stor byggnad som varje person som besökte Mumbai skulle passera innan de kunde gå vidare in i landet. Den sista brittiska truppen att lämna indien efter landets självständighet 1948 passerade porten på väg till Storbritannien.
Efter lunch träffade vi våra guider som skulle ta oss till slumområdet Dhavari (någon som sett slumdog millonaire?) som är Mumbais största slum. Vi fick se hur människorna levde där och verksamheterna som fanns. Det är mycket som vi tar för givet i Sverige men som är raritet i slummen. Ett välfungerande avloppssystem är en sådan för att ta ett exempel.
Organisationen som guiderna jobbar hos arbetar för att förbättra livet för invånarna i slummen. Till exempel genom att satsa på skola för barnen. Med en bra utbildning blir det lättare att få ett jobb med bra lön som slutligen kan få en att ta sig ur slummen.

//
Hedvig


Indien 2018-09-08

Kvällen innan idag blev det ganska sent innan vi kom tillbaka till Santhanams hem så vi fick som tur några timmars sovmorgon.

Det var den första frukosten hos Santhanam och det blev en god överraskning för många hur gott det var! Den serverades vid 0900 och bestod av banangröt (blev en favorit bland många), toast, te, kaffe, granatäpple, ananas och mer! Det var den första frukosten hos Santhanam och det blev en god överraskning för många hur gott det var.

Schemat för dagen hade blivit lite ändrat så vi fick hela förmiddagen till oss själva. Några satt i sina rum och pratade medans andra tog hand om resans första tvätt. Vi som gjorde det satt på taket och tvättade kläderna i hinkar med kallt vatten och pratade. Galte som var en rutinerad handtvättare visade hur det gick till. Solen värmde starkt uppe på taket vilket gjorde det lite svårt att sitta där länge men det fick kläderna att torka snabbt.

När det var dags för lunch hade kläderna nästan blivit helt torra. Lunchen var varje liten bit så god som frukosten varit. Vi fick en soppa av .... pappadums (knaprigt bröd som man får till det mesta), grönsaksröror, ris med svamp och annat i osv.

Efter lunchen startade dagen på riktigt.Vi satte oss på några bussar som skulle ta oss till ett hem för blinda kvinnor. I bussen som vi satt i hade de en stor TV skärm som de spelade indiska musikvideos vilket var en perfekt, fast mycket märklig, underhållning.

När vi kom fram till fick vi först träffa en grupp med kvinnor som satt under ett tak vid gården och flätade korgar av färgglad plast. Eftersom många inte hade någon syn alls var deras andra sinnen otroligt vältränade, Santhanam påstod att de kunde känna igen honom på lukten och hur han gick utan att han sa något! Korgarna som de arbetade med var i fantastiska mönster och färger vilket verkligen visade hur skickliga hantverkare de var. Vi fick sedan gå in i en byggnad där några satt och sydde på vackra gamla symaskiner. En av dem demonstrerade hur hon kunde passa in tråden i det lilla nålsögat snabbare än någon av oss antagligen skulle kunna. Det fanns också en litet rum med skrivmaskiner som kunde skriva blindskrift på. Efter rundturen visade de oss ett rum med massor av de plagg, väskor, handdukar mm som vi kunde köpa om vi ville. För att säga hejdå gick vi in i ett stort rum där alla som vi hade träffat satt, vi fick tack, vi tackade dem för att få träffa dem, det sjöngs, dansades och vi fick höra lite av deras folkmusik och de fick höra lite av våran.

Nästa punkt på agendan var att åka till ett barnhem för HIV smittade flickor. Vi hade haft en liten insamling på skolan så med hjälp av det hade Santhanam köpt ett kylskåp, ris och kosttillskott till sjukhuset. På lekplatsen lekte vi med ballonger som vi hade tagit med och några svenska lekar. Björnen sover var en stor hitt bland barnen. Efter någon timme eller så var det dags för att oss att ge oss av, vi avslutade med att dela ut lite godis och vinkade sedan hejdå från bussarna.

Efter allt vi fick se under dagen och alla lekar var många av oss ganska slut samt hungriga så middagen passade bra som slut på dagen.

Efter middagen fick vi höra lite historier av santhanam och sen kom också skräddaren för att ta mått för tjejernas saris.

//Love



I
ndien 2018-09-09

På fredagen åkte vi buss in till flygplatsen för att åka till Trichy. Efter att ha passerat säkerhetskontrollen fick vi fritid att gå runt på flygplatsen och ev handla. Det var trevligt. Efter att ha gått på flygplanet blev avfärden lite försenad vilket inte är första gången den här resan. Väl framme i Trichy hämtades vi av vår värd Santanam och vi åkte in till byn i roligt designade bussar som lyxigt nog hade fläktar och tv. Vi välkomnades av hushållet som presenterade sig och utförde en välkomstritual där vi fick blomhalsband, prickar målade i pannan och om man ville fick man gå fram och tända ljus. De krossade även en melon för att symbolisera hur vår samladfee ondska. Efter att ha gjort oss hemmastadda på rummen väntade ännu en välkomstritual där vi gick ut till gården där en grupp spelade trummor så högt att jag blev rädd om öronen. Vi skulle dansa tillsammans vilket var kul och jag var ganska trött så det var ett bra sätt att hålla igång energin. Men det blev lite pinsamt för indierna ville att alla skulle dansa och lärarna drog flera gånger igång danståg men efter nån minut hade de flesta flytt till kanterna och några enstaka tappra själar fick fortsätta hålla igång festen. Efter middagen som var god men stark åkte vi bussarna in till stan för att köpa indiskt kodade kläder. Killarna gick till en våning och vi tjejer till en annan. Det var en intressant och förvirrande upplevelse eftersom det funkade som så att jag valde de kläduppsättningar jag ville ha och gav dem till personal som gav till personal som vikte dem, sen fick jag säga att jag ville betala så de tog mina kläder och i några minuter var det typ fyra anställda som sprang runt och höll på och prata med varandra för att organisera betalandet. Jag visste inte först var jag själv skulle gå. Efter att äntligen ha betalat fick jag ett kvitto och de tog mina kläder och gick ner till bottenvåningen. När alla andra (nästan) var klara fick jag stå i kö på bottenvåningen för att lämna in mitt kvitto vilket följdes av nån minuts förvirring innan jag fick mina kläder i separata påsar fastän jag sa att jag inte behövde. Klasskamraterna sa även att personalen försökte trycka på dem dyrare kläder. Men det var intressant. Min spontana tanke var att svenska politiker har förlorat rätten att klaga över "låtsasjobb" eftersom den här indiska butiken endast hade behövt en fjärdedel av personalen. Medan vi väntade på de sista bjöd personalen på läsk och utförde en ritual till Ganesha där de tände stark rökelse, ringde i högljudda bjällror, tände ljus vid ett altare i butiken och krossade en melon på gatan.

/Edith


Indien 10 september

Efter en tidig frukost stod en rundtur i Trichy på programmet. Vi började på den stora morgonmarknaden där kommersen redan var i full gång när vi kom. Frukt och grönsaker, fiskar och hönor eller en nyslaktat get; här kan du köpa allt i matväg!
Eftersom det är en festival till elefantguden Ganeshas ära senare i vecka blev nästa stopp byn där de massproducerar gudastatyer i alla tänkbara storlekar. Därefter besökte vi en begravningsplats och ett stort träd fullt av stora fladdermöss, innan vi nådde det gamla anrika Vishnutemplet Sri Rangam. Barfota trippade vi på det heta tempelgolvet medan Karin guidade oss. Templet är ett av södra Indiens största och har varit ett religiös centrum i över tusen år.
Väl hemma åt vi middag och blev därefter personligen och officiellt inbjudna till ett stort bröllop som kommer att hållas på onsdag. Eftersom många var trötta av både värmen och dagens aktiviteter somnade vi så småningom gott.

Helena, lärare.

 


Indien 10 september

Hej

Idag så åkte vi vagnar med kossor som drog oss till en byskola där vi fick träffa olika årskurser och där gav vi barnen pennor och ballonger vilket dom älskade. Sedan åkte vi till en marknad och shoppade småsaker och sedan gick vi upp till ett tempel uppe på ett berg. Det var väldigt ansträngande eftersom man fick gå upp för en massa trappor. Efter det så fick vi åka hem med rickshaw, en mopedtaxi där man kan sitta ca 3 pers max.

//Yara


2018-09-11

Hej alla där hemma i kalla Sverige!

Idag var vi ute och följde bomullens färd från växt till färdig produkt. Vi åkte buss i två timmar för att komma till staden Karur. Där stannade vi på första stoppet, ett tryckeri. Där fick vi se när de trycker olika tryck för hand. De jobbar oftast för hotell och företag.
Efter det stannade vi och kollade på när de bleker bomull och återvinner allt avfall. Det tar fyra dagar för bomullen att gå från naturlig färg till helt vitt.
Efter blekningen åkte vi till en packningsdistribution. Just när vi var där packade de julsaker till Italien och Chile. Det var både dukar, grytlappar och förkläden.
Därefter åkte vi hem till Santanams bror Gunna, där vi fick lunch från lunchboxar i rostfritt stål. Maten var bra men väldigt starkt. Efter maten fick vi tjejer testa våra sariblusar som skräddaren hade sytt åt oss. Efter det berättade Gunna om hur och hans fru träffades och hur det uppstog bråk och problem bland familjerna eftersom han är troende hindu och hon kristen. Han berättade hur de rymde tillsammans och kom sedan tillbaka efter tag. Hennes familj ville inte längre ha kontakt men efter något år återupptog familjen kontakten med henne och accepterade deras kärlek. Man såg på Gunna när han berättade deras historia hur mycket han älskade henne.
Efter besöket hos Gunna visade Santanam ett väveri. Det var ett mekaniskt väveri, det är inte vanligt längre att man väver för hand.
Sista stoppet innan vi tog bussen hem till Trichy igen var en plantskola med bland annat eucalyptusodling. Där de säljer plantor till bönder som sedan odlar träden och kan sälja tillbaka virke till plantaget så att de kan göra pappersmassa. Sen åkte vi hem i två timmar och några gick och åt middag på en bröllopsmottagning.

// Linn, Sam16


2018-09-12 


Namaste Sverige!

Idag kl: 06:45 vaknade vi tjejer för att göra oss i ordning för dagens bröllop som började kl 09:00.Alla vi tjejer köade på en toalett för att duscha och ta oss tid för att sätta på oss våra Saris. En Sari tog drygt 10 min per person att sätta på.

Själv så var min turkos/blå med guldiga blind bling detaljer, Aya matchade mig fast med silvriga detaljer och de andra tjejerna hade också superfina Saaris. Att få köpa Saris var en riktig schopping-kick.

Innan vi gav oss iväg tog vi gruppbilder tillsammans med Santhanam, därefter fick jag, Aya, Christin, Yara, Linn, Emilia och Klara sätta oss i Santhanams svala bil för ta oss till bröllopet. Resten av gruppen åkte med den vanliga bussen (som man nästan kvävs i pga värmen).

Precis utanför den stora byggnaden där bröllopet skulle äga rum hade de satt upp stora skyltar på paret och deras föräldrar. Santhanam berättade för oss att man sätter upp stora planscher på brudparen så vem som helst egentligen kan komma. Antal gäster som var på detta bröllop idag var ca 10 000 pers. Yes, du läste rätt. 10 000 pers var bjudna och 500 par gifter sig nu i veckan bara i Trichy.

Det var så många intryck på bröllopet att ta in att man nästan blev yr. Musiken spelades så högt att man kände sitt hjärta hoppa till takten av musiken.

Ingången var superfin och man leddes in till en grupp män som spelade jättehög musik med trummor utan någon speciellt takt, de bara dundrade på. De hade även två dansande män i maskotdräkter varav en av dem var Po, Pandan från filmen Kung FU Panda.

Vi alla blev varmt välkomna och fick platser längst fram, det kändes väldigt häftigt i sig men var också väldigt jobbigt pga att högtalarna med den högsta musiken vi någonsin hört var i våra ansikten och en stor skärm som visade tydligt vad som hände under vigseln var framför oss. En massa kameramän var där och filmade runt och vi alla syntes på den stora skärmen.

Det tog ett tag innan brudparet räknades som gifta och efter det gick brudparet runt bland publiken och man fick hälsa på dem och kasta gult ris med lite blomblad i på dem.

En rolig händelse som hände med det där riset var att man skulle få en halv näve med ris som man sedan skulle kasta mot paret när musiken small till eller något liknande (förstod helt ärligt inte men jag missade detta) och när de skulle ge detta riset till Bryton svarade han - "No, I dont want to eat". Han missuppfattade allt.

Vi bjöds därefter på lunch med bananblad som tallrik med massa smårätter på som var väldigt svårt att äta pga att det var så starkt och att alla som gav oss maten stod bredvid oss och kollade ifall vi åt, vilket vi knappt gjorde. (Förutom lärarna som visdt tyckte det var jättegott).

Sedan gick vi tillbaks för att ta gruppbilder med paret och därefter gick vi hem kort efter. Allt som allt var vi där tre timmar och alla kom hem supersvettiga. Vi tjejer hade många lager tyg på oss och killarna hade en kjol (kallad dotti)

Mycket att ta in :)

Med vänlig hälsning, Hanna Sam16

----------------
På väg hem från bröllopet stannade vi hos en doktor som är en världsberömd hjärnkirurg som jobbar på det enda sjukhuset i Indien som genomför den typ av hjärnkirurgi som han gör. På kliniken genomför de också operationer för cochleaimplantat. Läkaren bjöd in oss till att se hans operationer och vi får se om vi kommer dit en annan dag.

Väl hemma blev det vila och en del gick sen till Santhanams trädgård för att bada och dricka ur kokosnötter medan andra vilade på rummen. På kvällen gick vi sedan till två närliggande byar och besökte två av santhanam och sankaris sk night schools (där bybarnen får hjälp med läxläsning och annat). Vi lekte och sjöng med barnen och delade ut pennor, ballonger och godis.

Vi gick hem i mörkret och har nu ätit god mat och några sitter på taket och njuter av stjärnhimlen.

/Karin, lärare

 

Indien 13 september

Hej bloggen<3

Idag fick vi lite sovmorgon, frukost klockan 9 och sedan samlades vi på taket 10:30 för Sankaris föreläsning. Hon pratade om kvinnors situation i Indien och hur hennes jobb är länkat med det. Trots att föreläsningen var ganska lång var de flesta, åtminstone hur jag observerade, väldigt intresserade av ämnet och lyssnade flitigt. Efter föreläsningen fick vi fritid och även erbjudantet att bada i en pool i en av Santhanams trädgårdar vilket vissa gjorde medan andra stannade hemma och bara chillade. Jag badade och vattnet i poolen var så kallt och skönt. Till lunch fick vi alla en liten surprise då vi fick sitta på golvet och äta på bananblad samt utan bestick, som äkta indier. Senare på kvällen gick vi ut i byn för att kolla på firandet av Ganesha-festivalen. Tyvärr blev det lite storm på vägen hem, det åskade, blixtrade, blåste och regnade. Vissa blev rädda och andra tyckte bara att regnet var en skön omväxling. Efter detta var dagen slut och därmed även denna lilla update.

Ha det bra, ses snart igen <3
Mvh Julia

Indien 14 september

Hejsan morsan, hejsan stabben, här kommer det brev från Indien..

Det är varmt och soligt i sin vanliga ordning här borta i Trichy. Den fjortonde september åkte vi till en center där de tar emot barn med funktionshinder. Där får barnen sjukgymnastik, hjälp med skolarbeten etc. Föräldrarna till barnen får stöd och råd hur dem kan få ihop till en mer välfungerande vardag tillsammans med barnen. I Indien är det tyvärr väldigt skambelagt med funktionshinder och många funktionsnedsatta barn göms ofta undan i hemmet från omvärldens blickar.

Därefter åkte vi till en indisk college där vi fick lyssna till på föreläsningar av de indiska eleverna, en lunchpaus och sen samlades vi i en aula där vi blev formellt välkomnade av eleverna och lärarna på skolan. Efter tal och utdelning av utmärkelse till skolan delades vi in i grupper tillsammans med de indisk eleverna. Vi pratade bland annat om vädret i Sverige (oundvikligt), fick en hel del höjda ögonbryn om hur sent svenskar gifter sig och skaffar barn. Jag fick även frågan om hur mycket öl kostade i Sverige.
Det blev också lite roliga (och för oss, stela) stunder när de indiska eleverna bad oss sjunga sånger. De som hade gymnasiearbeten som rörde Indien fick dem utdelade till de indiska eleverna. Sammanfattningsvis var det en rolig och intressant möte med människorna från colleget.

Dagens avslutades med att dem som ville fick åka in till stan och handla på stånden och butikerna längs med en gata, övriga åkte hem till Sanathams hus.

PS. Inte åkt riksha? Gör det när ni har chansen!

Indien 15 september

Hej samtliga!

Dagens aktivitet, en vandring, var en valbar sådan. Tidigt på morgonen gav sig en tapper skara om 12 personer i väg på en bussresa som beräknades ta 2 timmar till ett naturskönt bergsområde.

Efter ca. 4 timmar anlände vi vid vårt första stopp, en utsiktsplats där man kunde stå och beundra den vackra utsikt som vi tidigare bara sett genom ett bussfönster. Bortsett från den vackra utsikten, var det även fascinerande att se att människor bodde så högt upp på berget.

Trots att detta var en vandringsaktivitet, hade själva vandringen än så länge uteblivit. Detta ändrades inte förrän vi anlände vid startpunkten för vår första (och sista) vandring. Målet, ett vattenfall, visste vi sedan innan inte riktigt kunde leva upp namnet "vattenfall" för tillfället, men vi var ändå spända på att äntligen få vandra. Vi gick i ca 20 minuter för att komma till vår destination, för det mesta gick vi på vägar kring odlingsmarker och vi kunde alltid se den enastående utsikten. När vi kom till vattenfallet, som för tillfället, som bekant, var reducerat till en mindre ström vatten, var det hela ändå värt det, återigen på grund av utsikten som erbjöds.

Efter detta begav vi oss till stället där nästa vandring skulle ske, denna gång i ett skogsområde, men den ställdes dessvärre in p.g.a ett spontant kraftigt regn- och åskoväder.

Bussen skulle nu börja sin resa hemmåt, men innan vi kom dit var ännu ett stopp inplanerat, denna gång vid en bondgård, om man nu kan kalla det så. Stället var överhuvudtaget ganska svår-definierat. Personen vi besökte hade bla. getter, ödlor, hästar, ankor, koi-fiskar och en solcellspark, men ingenting i en stor nog utsträckning för att kunna stötta ett flertal anställda och nämnda djur. Han var antagligen bara rik.

Efter detta besök skulle vi slutligen bege oss till huset där vi bor, men på grund av den tre dagar långa Ganesha-festival som pågick, var vi tvugna att ta en omväg. Men festlighetern var svåra att undvika, så bussen fick vid två tillfällen försöka komma igenom de firande massorna, men de var glada ändå.

Klockan 21:00 anlände slutligen samma skara indienresenärer vid huset, dock nu väldigt trötta.

/Jack

Indien 16 september

Idag har vi genomfört ett projekt där vi målat en skolbyggnad och plockat skräp. Något liknande genomförs varje resa och denna gång fick några glada elever ett blått, gult och rosa skolhus. Efter lite tjatande fick vi också de i början blyga skolbarnen att följa med och plocka skräp längst gatan vid skolan, något som blev väldigt roligt när blygheten väl var övervunnen.

Efter projektet belönades vi med att få se en match i Caberdy, ett spel jag inte för mitt liv skulle kunna förklara reglerna på men det verkade som att barnen hade roligt. Gruppen åkte på eftermiddagen också in till en supermarket i stan för att handla förnödenheter inför morgondagens långa tågresa. Väl hemma hos våra värdar igen väntade en avskedsmiddag, många fina tal och för många i gruppen var det med blandade känslor man gick och lade sig. Många var förväntansfulla och nyfikna på nästa resemål, och havet som väntade men samtidigt ledsna över att lämna Trichy och de minnen vi skapat där.

Personligen känner jag att jag börjar bli redo att komma hem till svala och lugna Sverige, även om jag redan sitter och planerar min tredje resa hit.

//Hjalte Sveidqvist