"Alla behöver ladda själens batterier på något sätt"

Senast ändrad

Julie Karlsson undervisar i akvarell, akryl, blandteknik och kalligrafi på Folkuniversitetet i Jönköping. Hon stortrivs med att få hjälpa andra att upptäcka och utveckla sina kreativa sidor.

Julie Karlsson

Konstläraren Julie Karlsson har många strängar på sin lyra. Hon kommer ursprungligen från Seattle i USA där hon arbetade med grafisk design och som sekreterare på en advokatbyrå. På den tiden hade hon planer på att bli jurist. Så småningom flyttade hon till Sydafrika.

– I Sydafrika undervisade jag i engelska, bokföring, maskinskrivning och – tro det eller ej – datakunskap! Det är inte precis mitt starkaste ämne och det är nog den mest utmanande kursen jag någonsin undervisat i. Inte minst för att eleverna var Zulutalande och det är inte jag. Dessutom hade vi strömavbrott under merparten av kursen. Men roligt hade vi i alla fall!

Hur hamnade du på Folkuniversitetet?
– I början av 90-talet behövde Folkuniversitetet i Göteborg någon konstkunnig med engelska som modersmål. Uppdraget var att förbereda en konstnär som skulle till min hemstad, Seattle, för att delta i en konstutställning. Sedan blev jag kvar och undervisade i affärsengelska och i engelska för barn som skulle flytta utomlands och gå i engelsktalande skolor.

– När jag och min familj flyttade till Jönköping, år 1998, var det naturligt att söka mig till Folkuniversitetet. Jag undervisade då i engelska, och efter ett tag fick jag starta upp våra estetiska kurser.

Vad gör du på Folkuniversitetet idag?
– Idag undervisar jag enbart i estetiska ämnen som akvarell, akryl, blandteknik och kalligrafi och trivs mycket bra med att få hjälpa andra att upptäcka och utveckla sina kreativa sidor. Jag tror att alla behöver ladda själens batterier på något sätt. Att skapa och njuta av färg tror jag kan bidra till att man mår bra på många olika nivåer. Dessutom har vi en härlig gemenskap i ateljén!

Vad gör du på fritiden?
– Jag gillar att skapa i köket! Matlagning hör till en av mina favoritsysslor. Det jag inte gillar är ordet “omöjligt”. Jag försöker att tänka utanför ramarna – det mesta brukar lösa sig!