Sök Meny
Jenny Eklöf

Mindfulness – sekulär teknik eller religiös praktik

På 10 år har mindfulness hamnat på allas läppar. I USA finns en ”mindfulnessrörelse” med förespråkare inom så skilda områden som sjukvård, skola, företag och försvar. Även i Europa och Sverige har mindfulness blivit stort. Hur ska vi då förstå detta fenomen?

Som idéhistoriker intresserar jag mig för samhälleliga idéer och föreställningar och hur de förändras över tid. Hur kommer det sig till exempel att mindfulness, som hämtar näring ur den buddhistiska religiösa traditionen, har vunnit gehör i medicinsk och psykoterapeutisk vetenskap och praktik? Vad säger det om vår tid att något får så stor spridning och hur går detta till?

Mindfulness beskrivs ofta som en förmåga att vara närvarande i nuet, att på ett icke-värderande sätt vara uppmärksam på och observera såväl yttre som inre erfarenheter. Denna förmåga kan förfinas och förstärkas genom olika meditationsövningar, och dessa ligger ofta som grund för olika kurser och program i mindfulness. Denna form av mindfulness brukar kallas ”sekulär”, där mer eller mindre hela den övriga buddhistiska inramningen i vilken mindfulness traditionellt ingått, har utelämnats. Just detta att mindfulness lanseras som en sekulär teknik för mental träning, istället för en religiös praktik för andligt uppvaknande, har varit en viktig förutsättning för dess vetenskapliga och medicinska genomslag. Samtidigt har det vetenskapliga intresset för mindfulness betytt mycket för dess kulturella och mediala genomslag.

Intresset för mindfulness har kommit samtidigt med en intensifierad samhällsdebatt om avigsidorna med dagens arbetsmarknad, där digitala kommunikationstekniker gjort gränsen mellan arbete och fritid otydlig och där kraven på ”multitasking” och ständig uppkoppling bidragit till känslor av splittring och stress. Samtidigt debatteras nu flitigt huruvida mindfulness används av arbetsgivare på fel sätt, som ett sätt att kompensera för, istället för att göra något åt, ohanterbara arbetsvillkor.

Lika viktig som stressfrågan varit för mindfulnessrörelsens framväxt, är intresset för välmående och lycka. Även om det var i medicinska sammanhang som sekulär mindfulness gjorde entré i slutet av 1970-talet, har dess tillämpningsområden hela tiden rört sig utanför medicinens domäner, för att handla om större och bredare frågor. Mindfulness marknadsförs inte bara som ett sätt att hantera medicinska och psykologiska problem, utan också som en väg att finna ro, mening och riktning med ens liv. Här är ibland de buddhistiska och andliga dimensionerna mer framträdande, och målet sägs vara (i alla fall i nordamerikanska sammanhang) inte bara individers lycka och välmående, utan hela nationers, ja, hela mänsklighetens. En del kommentatorer inväntar nu en stundande backlash för mindfulnessvågen, andra ser framtiden an och hoppas att förhoppningarna om en bättre värld ska infrias.

Text: Jenny Eklöf

Jenny Eklöf är universitetslektor vid Institutionen för idé- och samhällsstudier vid Umeå universitet. Jenny finns på twitter på @jennyekloef

Läs mer

  • Katarina Plank (red.), Mindfulness: Tradition, tolkning och tillämpning (Lund, 2014).
  • Jeff Wilson, Mindful America: The Mutual Transformation of Buddhist Meditation and American Culture (Oxford, 2014).
För den vetgirige finns inget slut. Vill du gymnastisera hjärnan, få inspiration och lära dig något nytt? Då är du välkommen till Folkuniversitetet.

Vetenskap för alla

För den vetgirige finns inget slut. Vill du gymnastisera hjärnan, få inspiration och lära dig något nytt? Då är du välkommen till Folkuniversitetet.

Tipsa dina vänner, skriv ut eller maila