Andreas Somogyi
Det finns ingen manual när du möter en medmänniska. Du måste knacka.
Jag heter Andreas Somogyi och jag är en person som ofta utgör en trafikfara för andra, och för mig själv, emedan jag antingen har huvudet riktat upp mot molnen eller nedgrävt i en bok, mer sällan på den gata jag beträder. Med denna vandel har jag ändå, mot all förmodan, överlevt i över ett halvt århundrade. De frågor som jag ständigt söker svar på - varifrån, varför, vadan och varthän - mynnar alltid ut i fler, och ännu fler frågor, i en celldelning utan slut. Men jag tänker att det är frågorna som håller mig vid liv ty nyfikenhet utgör en formativ aspekt av att vara ung, oavsett biologisk ålder.
Min folkbildargärning på Folkuniversitetet är i tid ansenlig, då den är jämngammal med Berlinmurens fall...Jag är i botten utbildad kulturvetare och jag har också föreläst i Östeuropakunskap på Göteborgs universitet, där har jag har haft stor nytta av min ungerska bakgrund och medföljande tvåspråkighet.
Jag har under årens lopp haft ett antal olika kurser, med olika rubriker och inriktning, inom den uppsökande folkbildningen. Den gemensamma nämnaren är att de befinner sig inom segmentet samhälle/kultur. Filosofi, historia, litteratur och samhällskunskap, med olika inriktningar, är några exempel.
Lika många vattendrag som det finns i världen lika många rum finns det i människan. Och alla är de gåtfulla och outtömliga. Men något, litet och värdefullt, kan vi ändå utröna, tillsammans, i grupp, när våra erfarenheter och vår livsvisdom tillåts befrukta varandra.
När man lämnar min kurs för dagen vill jag att man känner sig något klokare än innan. Jag vill också att deltagaren i kursen ånyo ska ha fått sitt ovärderliga människoskap bekräftat.