Niclas Mossberg

Så länge jag kan minnas har jag varit intresserad av historia. Till en början spelade det inte någon roll om det var grekiska myter, isländska sagor eller medeltida legender. Det var själva berättelserna om fascinerande levnadsöden och spännande händelser som fängslade mig.

När jag började studera historia vid Göteborgs universitet handlade det därefter mycket om det historiska hantverket, inte minst källkritiken, men också om historiska drivkrafter för att förklara samhällsutvecklingen. Efter en tids forskarstudier vid Åbo Akademi läste jag vid hemkomsten till Sverige in en lärarexamen. Då började jag också fundera på hur ämnet historia har använts för att legitimera den bestående ordningen eller förändra samhället i en viss riktning. Dessutom har historia och kulturarvet stor betydelse för människors identitet och självbild.

I slutändan handlar det helt enkelt för mig om att utveckla ett historiskt tänkande och det är nog också det budskapet som jag vill förmedla till deltagarna på mina kurser. Det kan till exempel mynna ut i intressanta samtal om hur man kan och bör förhålla sig till att historien är samtidens minne av det förflutna: samtidigt som den faktiskt har ägt rum och har betydelse för framtiden.