I slutet av 1800-talet startade industrialisering av de naturresurser som fanns och fortfarande finns i norra Sverige på allvar. Malmen, skogen, älvarna, järnvägen, vägar, nya samhället etc blev en grundförutsättning för framväxten av det moderna landet Sverige. Renar som kom upp på järnvägen ansågs vara ett problem som man löste genom att sätta plogar på tågen så att renarna flög åt sidan och inte stoppade upp malmtågen när de blev påkörda. Samerna ansågs inte vara tillräckligt pålitliga för att få anställningar hos Vattenfall. Exemplen kan göras många från den tidsepoken. Den renskötande befolkningen anpassade sig till de nya förutsättningarna som uppstod samtidigt som de blev betraktade som stora barn som inte förstod sitt eget bästa, barnen fick inte prata samiska i skolan samtidigt som de fick undermålig utbildning, skallmätningar utfördes etc. Det var för 100 år sen och mycket har hänt i det svenska samhället sedan dess eller?
Malmen, vattenkraften, skogen är fortsatt lika viktig för den svenska nationalekonomin. Nya gruvor ska anläggas, vindkraftparker ska etableras, skogen skördas som aldrig förr etc. Och bolagen tillsammans med den svenska staten motiverar det genom att deras projekt verkligen behövs för den fortsatta utvecklingen av landet. Det är bara det området som behövs, och så det området, och så det området. Den kumulativa effekten som uppstår och vilka konsekvenser som det får för renskötseln tar man inte med i beaktning. När den renskötande befolkningen ställer frågan, och var ska vi rymmas? så tittar alla obekvämt på varandra. På vilka marker ska vi bedriva vår näring? så blir bolagen, myndigheter etc svarslösa. Det är som att de inte förstår att minskade betesmarker innebär att rennäringens existens hotas. Samtidigt blir det allt vanligare att bolagen har sk rennäringsexperter som utreder vilka konsekvenser deras projekt får för renskötselns utövande. Man glömmer att fråga de som faktiskt kan, de verkliga experterna som faktiskt kan sitt eget jobb och sin egen näring bäst av oss alla, renskötarna. Hur kunde det bli så här? Vad får det för konsekvenser för den samiska befolkningen, som lever i det samiska kärnområdet?
Den samiska historian är en glömd och många gånger en oskriven historia i Sverige, kunskapen om samerna är minimal hos gemene man och kvinna. Man lär sig mer om indianerna och vad de blivit utsatta för i den svenska skolan fastän snarlika processer skett mot den samiska befolkningen. I den här föreläsningen är utgångspunkten sekelskiftet 18/1900-tal fram till dags dato med fokus på samerna i relation till utvinnandet av de naturresurser som finns i Sápmi och den samepolitik (lapp-skall-vara-lapp) som svenska staten bedrivit under 1900-talet och som fått konsekvenser för den samiska befolkningsgruppen och har det än idag.
Åsa Nordin Pittja är disputerad vid Umeå universitet och arbetar på Laponia.
Föreläsningen är ett samarbete mellan Folkuniversitetet och Gävle stadsbibliotek. Föreläsningen genomförs med ekonomiskt stöd från Folkuniversitetetsföreningen.
Har du frågor?
Kontakta Folkuniversitetet i Gävle