Vägen till arkitektdrömmen

Målinriktad har Christopher Gleeson alltid varit. Långt innan han tog beslutet att plugga design på HDK-Valand hade han siktet inställt på något helt annat. Han skulle bli pilot.
− Alla drömmer väl om att bli pilot när de är fem år. Men jag släppte inte det förrän jag var 23 och färdigutbildad till yrket, säger han. 

Ändå har han aldrig arbetat som pilot. Inte en enda dag. Ibland händer det att han hobbyflyger, men när Christopher skulle ta steget ut i branschen och söka jobb var motivationen som bortblåst. Det kändes inte rätt. Det var inte det liv han ville leva.
− Min pappa är bildlärare och jag har alltid tyckt om att måla och bygga modeller. Så jag målade lite tavlor för skojs skull och det var då jag mådde bra, säger Christopher.

När insikten kom hade ansökningstiden till HDK-Valand redan gått ut. I stället blev det ett förberedande år på Art College innan han till slut kunde påbörja sin kandidatutbildning.
− Det var där jag bestämde mig för Wingårdhs. Vi var här på studiebesök, jag gillade det Gert Wingårdh gör och visste direkt att jag ville hit, säger han.

I dag har Christopher varit på Wingårdhs arkitektkontor i lite mer än sex år. Som inredningsarkitekt är han oftast inblandad i flera projekt samtidigt. Allt från hotell på Mallorca till kontor på svenska företag.

Svaret på frågan om han har en egen designstil blir både ja och nej. Givetvis har han ett eget formspråk. Men det är inget Christopher vill ska synas när han jobbar mot arkitektkontorets kunder. Då är det annat som avgör.
− Här är det alltid kunden och kontexten som är min utgångspunkt. Sedan är det ofrånkomligt att allt jag gör och jobbar med trattas ner genom mitt filter, säger han.

Ditt filter – hur skulle du beskriva det?
− Jag gillar att skala ner saker till geometriska grundformer. Nyligen ritade jag ett handtag till ett skjutdörrsparti. Då skalade jag ner det till ett rätblock och en cylinder. Sedan blev det slutliga resultatet inte exakt så, men det är så jag tänker, säger Christopher.

Tidigare ritade han en del egna möbler vid sidan om sin anställning. Bland annat har han gjort en stol som funnits i produktion och dessutom är ”känd från tv”, då den fick ta plats på scen i TV4:s ”Så mycket bättre”. Men att driva egen verksamhet i samma bransch som man har en fast tjänst brukar vara knepigt. Plus att dygnet bara har 24 timmar. Just nu räcker heltidsjobb, hus på Hönö och två små barn mer än väl för att fylla dem.

Någon gång i framtiden hoppas Christopher på att åter få plats för det egna skapandet. Det händer att han längtar tillbaka till HDK-Valands verkstad. Till möjligheten att få jobba lite mer konkret med händerna och till närheten mellan idé och färdig produkt. På ett stort kontor kan det gå lång tid mellan Christophers insats och det som förverkligas.
− Jag har ett sug efter själva görandet, det taktila. Men det är inte som att jag vill bli möbelsnickare. För tillfället längtar jag mer efter att få arbeta med fler roliga projekt och vill gärna öka min kompetens där jag är här och nu, säger han.

Tycker du att du fick med dig rätt saker från utbildningen på HDK-Valand?
− Kanske inte direkt fick. Mer att jag tog med mig det jag behövde. En styrka med HDK-Valand är att det är så fritt och brett. Det finns mycket kompetens i huset, men den är inte alltid uppenbar. Men eftersom jag visste vad jag ville göra, att jag ville hit, kunde jag styra ganska fritt och söka mig till rätt kompetens för att på så sätt lära mig rätt saker.  

Text: Camilla Adolfsson

Foto: Maja Kristin Nylander