Carina Grönqvist arbetade som radiojournalist och trivdes bra. Men hon ville utvecklas och lära sig något nytt. Yrket var kreativt för huvudet, men inte för händerna. Att gå från att bara tänka till att känna och göra blev en allt viktigare drivkraft.
– Jag fick en himla lust, helt enkelt. Jag kände att det skulle vara häftigt att bli riktigt bra på något praktiskt. Min man föreslog att jag skulle bli möbeltapetserare. Ja, varför inte? Två dagar senare hade jag sök till Tibro Hantverksakademi, berättar hon.
Carina blomstrar på utbildningen och i den speciella atmosfären på skolan där traditionellt hantverk möter modern innovation.
– Jag lever det fullt ut. Jag vaknar på morgonen och funderar på hur jag ska lösa den där huvudkudden och den där fåtöljen. Tänk om jag skulle ha ett läderband där? Så fortsätter det hela dagen.
Från omgivningen har hon bara fått positiva reaktioner. Alla är uppmuntrande och många tycker att hon är modig.
– Flera har sagt ”Åh, vad roligt det låter. Det skulle jag också vilja göra”. Fanns det ett friår för människor i medelåldern skulle nog många må bra av att testa något nytt.
Därför uppmanar hon alla som går i sådana tankar att allvarligt undersöka möjligheterna och släppa eventuell oro över att inte klara av det.
– Ingen orkar stå på topp ett helt yrkesliv. Varför det inte är självklart att få stänga av och lära sig något nytt mitt i livet är obegripligt. Att ge den chansen tror jag skulle vara gångbart samhällsekonomisk och på alla andra vis.
Om sin egen framtid som möbeltapetserare säger Carina att målet med utbildningen på Tibro Hantverksakademi är att skapa sig ett annat liv.
– Jag vågar inte slå på stora trumman och säga yes, så ska det bli. Men jag är helt klart beredd att ge det en ordentlig chans.