– Drömmen är att bli utgiven, att bli läst. Och att på sikt öka antalet dagar i livet då jag får skapa fritt, säger Emma Zetterholm Kling.
Mycket i Emma Zetterholm Klings liv handlar om skrivande och läsande. I mer än 20 år har hon jobbat som copywriter och skribent. Tidigare har hon arbetat som redaktör, varit medförfattare till en barn-TV-serie för UR, jobbat som illustratör och läst Litteraturvetenskap på Stockholms universitet.
– Jag kommer från en familj med flera författare och konstnärer, så skapandet var viktigt när jag växte upp. Att jag skulle arbeta med något kreativt har jag nog alltid vetat, berättar Emma Zetterholm Kling.
Varför sökte du Skrivarlinjen projekt?
– Jag har krånglat runt med min roman i flera år utan att bli klar. Nackdelen med att skriva i jobbet är att jag har haft svårt att orka göra det även på fritiden. Dessutom är det inte lätt att släppa jobbpennan när jag håller på med min egen text. Ovanpå det så har självkritiken dödat projektet mängder av gånger längs vägen.
– Jag sökte till Skrivarlinjen projekt för att få hjälp att komma vidare. Jag fick uppfattningen om att utbildningen var väldigt professionell med erfarna lärare, och det stämde verkligen.
Vill du berätta lite om ditt projekt, vad skriver du inom ramen för utbildningen?
– Jag arbetar med en psykologisk utvecklingsroman om en kvinna som fejkar en minnesförlust för att slippa hantera sitt förflutna, men som i den besynnerliga ”rehabiliteringen” i stället skickas rätt ner i uppväxtens slukhål. Berättelsen är helt fiktiv och utspelar sig i två tidsplan.
Vad är det bästa med att gå på Skrivarakademin?
– Det är enormt värdefullt att komma till ett sammanhang där skrivandet får vara så viktigt, och det är givande att diskutera text med andra skrivande människor. För mig, som alltid skrivit mot en deadline, har det varit en utmaning att komma framåt utan att någon piskar på.
– Här på Skrivarakademin finns en perfekt kombination av frihet i skapandet och en struktur när det gäller själva processen. En känsla av att någon håller en i handen, engagerar sig i det man försöker göra och stöttar längs vägen. Att få en egen handledare är också jättelyxigt, jag är väldigt glad för all klokskap Annica Wennström delar med sig av.
Finns det något som är utmanande med utbildningen?
– Det är alltid utmanande att låta andra läsa och respondera på det man skriver, även om jag är ganska van vid att alla möjliga tycker till om mina texter. En rolig utmaning är att hålla tempo, att producera och läsa mycket text inför exempelvis textsamtalen.
Vad är det viktigaste du lärt dig hittills, halvvägs in i utbildningen?
– Det viktigaste jag lärt mig är att ta det egna skrivandet på allvar. Att våga tro på att mina lösryckta scener faktiskt kan sättas samman till en text andra kan beröras av. Dessutom har jag fått massor med värdefulla verktyg för hur jag ska uppnå det jag är ute efter, exempelvis när det gäller dramaturgi, tempo och tematik.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Det finns väl kanske en framtidsplan och en framtidsdröm. Planen är att färdigställa min roman, sätta i gång med nästa (som jag redan har i huvudet) och att fortsätta kombinera mitt jobb med det roligaste jag vet – att skriva eget.