– Jag är imponerad över lyhördheten hos lärarna över vad vi som grupp, och som enskilda individer, har behövt. Verkstäder och praktiska övningar har dykt upp precis när de behövts, och ruckat lite på min bild av hur jag trodde att saker och ting är, berättar Maja Högmark.
Maja Högmark är teatervetare och har både spelat teater, regisserat, och skrivit en del dramatik, bland annat avsnitt för tv-serien ”Rederiet”. Hon har arbetat som producent, och som redaktör för boken ”Parkteatern 50 år”. Under många år har hon också arbetat med folkbildning, som hon tycker är en viktig grundsten för ett rikt och varierat kulturliv både när det gäller amatörer och professionella.
– Jag är en person som alltid dragits till skapande, på olika sätt, säger Maja.
Hur väcktes ditt intresse för att skriva?
– Skrivandet har alltid funnits med mig. Jag är barn till två journalister och efter godnattsagan på kvällen så somnade jag till skrivmaskinsknatter. Mina föräldrar skrev nyheter om den verkliga världen. Jag tog vid där böckerna tog slut. Fantiserade ihop nya världar, nya människor och vad som hände dem. Jag kan inte minnas en tid när jag inte varit intresserad av att skriva och berätta.
Varför sökte du Skrivarlinjen projekt?
– Efter att under många år haft fokus på teater och dramatik så återvände jag till att skriva prosa. Jag har alltid längtat tillbaka till prosan, men skyggat för den ensamhet som präglar skrivandet. Jag skrev några romaner, fick uppmuntrande refuseringsbrev med förslag till förändringar.
– Till sist kom jag fram till att jag helt enkelt inte nådde hela vägen fram utan måste lära mig mer. Så jag bestämde mig för att snickra ihop en egen utbildningsväg till att bli författare. Jag började med att gå Författarskolans kvällskurser ett par terminer, därefter har jag gått kortare kurser på Biskops-Arnö och på HDK Valand. Jag har också gått kurser via nätet hos lektör och skrivcoach. Under hela tiden har jag arbetat med ett och samma manus, något jag tidigt bestämde mig för att göra.
– Och till sist var jag framme vid att jag ville få ägna mig åt skrivandet under ett helt år, på heltid. Jag sökte två heltidsutbildningar, kom in på båda och valde Skrivarakademin just för att det var fokus på ett eget projekt och för att det skulle finnas utrymme att skriva. Och jag har inte ångrat mig!
Vill du berätta lite om ditt projekt, vad du har skrivit?
– Om jordens undergång. Om nittonåriga Mia, som är en av dem som slåss om en plats för att vara bland de utvalda som koloniserar exoplaneten Creodaria, ute i världsrymden. Det blir en kamp på liv och död. Jag har alltid varit fascinerad av rymden. Men allra mest av vad som händer med människorna, i människorna och mellan människorna.
Vad har varit det bästa med ditt år på Skrivarakademin?
– Att få möta andra som också har skrivandet som passion. Att få läsa varandras texter, vrida och vända på hur man uppfattar dem. Att få verktyg för att skriva; vi har haft verkstäder och praktiskt arbete som varit guld värda. Att få lära mig om hur branschen fungerar, möta förlag och agenter. Och inte minst att få tillgång till en personlig handledare som har följt mitt arbete under hela året.
Vad är det viktigaste du tar med dig nu när du går ut från Skrivarlinjen projekt?
– Insikten att skrivande är en långsam process och att en text – i alla fall för mig – blir till genom många omskrivningar. Och att det är av godo att ha skrivkamrater, så att man klarar av den ensamma sysselsättning som skrivandet är. Men även att en text man skriver kan se ut på olika sätt. Jag är inte längre lika rädd om mina egna formuleringar. De är mindre heliga för mig efter det här året, vilket gör att jag har lättare att arbeta om dem.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Att hitta utrymme för fortsatt skrivande, i förhållande till mitt ordinarie arbete. Fortsätta att samarbeta med andra skrivande människor. Och kanske hitta på ett nästa steg i min egen ihopsnickrade utbildning till att bli författare.