– Jag lockades av att det är en så pass bred linje med många olika kurser, säger Vera Wrange om varför hon valde att söka till just Skrivarakademin.
Hur väcktes ditt intresse för att skriva?
– Jag har alltid drivits av en lust att berätta och har därför alltid sökt mig till olika konstformer som teater, dans och skrivande. När jag var yngre skrev jag mycket dagbok, noveller och poesi. I vuxen ålder återkom skrivandet som en del i mitt arbete med teaterregi där jag omarbetade pjäser och skrev in egna scener.
– Till slut tyckte jag att det var svårt att hitta pjäser som ville säga det jag ville berätta, och som jag enkelt kunde få rättigheterna till. Så jag började fundera på om jag skulle börja skriva egna pjäser i stället. Förra hösten bestämde jag mig för att söka en skrivarutbildning – och nu är jag här på Skrivarakademin!
Varför sökte du Skrivarlinjen? Vad var det som lockade med just den här utbildningen?
– Jag lockades av att det är en så pass bred linje med många olika kurser, så det kändes väldigt välkommet att skicka in saker som inte passade in på den klassiska prosan. Jag sökte till exempel in med ett dramatikstycke och prosalyrik.
– Och jag fick också intrycket av att skolan inte ville stöpa en efter en särskild mall, utan istället ge en utrymme att experimentera med olika former av texter.
Vad är det bästa med att gå på Skrivarakademin?
– Att man får en så bred kunskap och att man får förena skrivarglädje med andra intressen. Jag har ett stort samhällsintresse och tycker att det var jätteintressant att läsa kursen litteratur och samhälle, där vi fick behandla olika ämnen som berörde bland annat intersektionalitet inom litteraturen.
– Jag upplevde att vi fick angripa litteratur från ett helt annat håll än vad man är van vid, vilket gav mig nya kunskaper och perspektiv som jag kommer bära med mig i mitt skrivande. Jag hade verkligen jättekul och det var mycket som var helt nytt för mig!
Var det något med utbildningen som överraskade dig?
– Ja, att det skulle vara så roligt att ta emot feedback på mina egna texter från klasskamrater varje vecka. Jag var jätterädd inför det här momentet innan kursstart. Men det har varit otroligt nyttigt, och framför allt kul!
– Det finns alltid en otrolig respekt och värme på textsamtalen, och en fin intimitet när man delar reflektioner tillsammans. Det märks att alla är tacksamma över varandras respons, och att man vill se de andra utvecklas. Det finns en fin gemenskap i det.
Finns det något som är utmanande med utbildningen?
– Att vi har tre sidors inlämning varje fredag utöver det vanliga skolarbetet. Man behöver förvalta sin tid väl för att få den tiden man behöver för att skriva, men man behöver också lära sig att släppa ifrån sig texter som man kanske inte känner sig helt klar med. Det har varit jättenyttigt för mig!
Vad är det viktigaste du lärt dig hittills?
– När vi fick lära oss att på djupet förstå vår inre kritiker. Vem den är och hur den fungerar, för att på så sätt få syn på den i vårt skrivande. Avslutningsvis fick vi skriva en text där vi tog död på vår inre kritiker. Sen dess har jag tänkt jättemycket på henne, och jag har verkligen lärt känna en ny del av mig själv, för att låta lite klyschig.
Har du något tips till den som funderar på att söka till Skrivarlinjen?
– Jag har inga tips! Jag blir bara stressad över när folk ska berätta för en hur man borde gå till väga eller tänka. Du behöver inte veta varför du skriver och du behöver inte skriva en stor roman för att få plugga skrivande. Du går en utbildning för att få lära dig.
– Men jag har ett anti-tips: Gör det som känns lustfyllt. Jag gick in med en enda tanke denna höst och det var att endast gå på impuls. Det finns inga måsten.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Jag skrev en lite skruvad kortpjäs tidigare i höst som heter Svinpesten som jag är sugen på att ta vidare ut i världen på något sätt. Kanske får jag ta och regissera den, eller göra någon slags performativ akt av den.
– Jag funderar på att trycka några fanzine med en illustrerad miniversion av Svinpesten och sälja på en läsning vi har i december. Men vi får se!
Kort om Vera
Vera Wrange är 24 år och kommer från Stockholm. Hon har en bakgrund inom scenkonst och har arrangerat och regisserat egna föreställningar sedan gymnasiet. Oavsett vad hon har jobbat med så har hon alltid skrivit på fritiden eller tagit med sig skrivandet in i jobbet på olika sätt. Hon har ett stort politiskt engagemang som hon försöker få med sig in i sitt skrivande, och har därför låtit sina texter utforska ämnen som rör främst queerhet och queerkultur.